hugo

nu har jag satt mig mig på tåget, och tack och lov blev det inga förseningar. min oroliga mamma ringde mig imorse och informerade mig om att ett tåg hade spårat ur igårkväll och hade sj hade varnat för kraftiga förseningar. så med en liten klump imagen åkte jag in till stationen. inte blev det bättre för när metro skanderade högt och oroväckande att dem flesta tågen ner söderut skulle drabbas. men jag hade tur, och nu sitter jag på ett x200-tåg ner till skåne. jag hade tillochmed sådan tur att jag fick en plats i tågetsfärdriktning. ända sen jag läste emil jensens blogginlägg om att åka tåg baklänges har jag haft en viss obehagskänsla mot att åka tåg mot färdriktningen.

"När jag åker x2000 baklänges får jag ofta en stark och kanske adekvat tvångstanke: Att tåget är som en sån där leksaksbil man hade när man var liten som man först drog bakåt och sen släppte varpå den åkte framåt snabbt som fan och dessutom mycket längre än man hade dragit tillbaks den. Så tänker jag att någon håller på att dra tillbaka tåget (gud eller dylikt) för att närsomhelst plötsligt släppa." -emil jensen


som ni kanske märker har jag internet ombord, det är mycket behändigt, och en slags bot mot den tristess som man ibland kan uppleva när man åker tåg långa sträckor. det kan också vara en reflektion över mitt behov av att alltid vara uppkopplad. jag har även med min bärbara hårddisk fylld med filmer som kan roa mig, så mig kommer det nog inte gå någon nöd på.
vi ses i kristianstadstrakterna gott folk.